Vilken jävla skitdag jag haft! Nu klockan halv 12 på natten är jag äntligen hemma..

Allt började i morse när jag kom upp och fann blodfläckar och såg att Dexter hade skadat knät. Ett blodigt sår på 2×2 cm mitt på knät som gick rakt in till benet. :(

Varken jag eller Tomas är säkra på hur det hände men tomas sa att det möjligtvis hände under morgonpromenaden när han försökte springa efter en ekorre.. Det var inget han märkte då iaf för Dexter är expert på att inte låta oss få reda på om han har skadat sig och såret täcktes av päls.

Jag märkte det först tre timmar senare när jag gått upp och Tomas flugit till Stockholm. Han visade inte att han hade ont men med tanke på hur det såg ut kan det inte ha varit behagligt för honom. :( Jag ringde upp veterinären direkt och fick en akuttid för dom tyckte han skulle sys, framförallt eftersom såret var vid en led och lätt kunde bli infekterat.

Regnet öste ner ute, jag hade ingen bil (inget körkort) och självklart så hade Tomas visakortet med sig till stockholm! (dvs: inga pengar)

Som tur är hade jag min mobil och Tomas fixade så att vi fick skjuts till sjukhuset av Elisabeth! (SÅ tacksam för det btw!) Jag trodde inte att han skulle läggas in men när vi kom dit så tittade dom på hans sår och sa till oss att hämta honom halv 6.. Det var bara ett problem, hur ska jag ta mig därifrån när jag inte har körkort, pengar till buss, eller ingen som kunde köra mig? Tomas hade ingen täckning på mobilen så honom fick jag inte tag på.

Vi fick snällt lov att sitta där i väntrummet hela dagen.. 5 timmar. Tack och lov för kaffe och varm choklad-maskinen som fanns där! Den användes flitigt. Jag hittade dessutom 15 kr i fickan och kunde köpa ett tuggben till Casper så han hade något att hålla sig sysselsatt med men jag märkte allt eftersom tiden gick att han blev mer och mer rastlös.. (Det måste vara såhär hemlösa känner sig! Så hemskt att inte ha tillgång till pengar.)

Jag får trösta mig med att dagen gav riktigt bra miljöträning för Casper! Han fick se alla möjliga djur han aldrig sett innan. Hans personliga favoriter var två stora vita råttor och en stor bur full av kattungar. :) Han blev riktigt ledsen när dom åkte och tjöt.

Jag väntade där till klockan fem ca då vi kunde hämta ut en mörbultat, nerdrogad och sydd Dexter med en stor tratt på huvudet. Tomas pappa hade slutat för dagen och kom och hämtade upp oss med en stor lastbil.. SÅ jäkla skönt att komma därifrån!!

Men när jag kom in genom dörren till trappuppgången och kunde skydda oss från skyfallet utanför insåg jag med förfäran att mina nycklar var borta!! Kunde saker och ting gå mer fel? Där stod jag med en drogad bedrövlig Dexter och Casper som var grinig,hungrig och rastlös och vi hade ingen stans att ta vägen. Tomas flyg anlände först halv 11 på kvällen..

Som tur var bor hans kära mor inte lång bort så efter lite traskande i ösregnet (haltande för Dexter..) så kom vi fram till gården där dom bode. Men surprise, surprise! Vi hade ingen kod och det fanns ingen ringklocka, dessutom insåg jag att min mobil hade dött så den kunde jag inte använda.

Vi gick ett antal varv runt gården tills någon kom och kunde släppa in oss.. Efter det hade vi ännu en dörr som vi inte hade kod till och då orkade jag inte mer. Det var mitt sista hopp och Dexter behövde verkligen få vila. Jag kände mig helt förstörd! Men som tur var kom snart en granne förbi i trappen och jag bankade på rutan och han släppte in oss. Då var jag på bristningsgränsen kan jag säga! Och inte hade någon av oss ätit något på hela dagen.

Som tur var var Annel och LG hemma och kunde rädda oss från ösregnet. :D Vi blev bjudna på mat och sen dess har vi suttit där och väntat tills Tomas kom hem nu på kvällen. Vilka tappra hundar jag har som gått igenom allt detta idag med mig!

Nu börjar Dexters smärtstillande släppa och han ligger här hemma i sängen och smågnäller.. Vi har lyxat till det så gott vi kan med god skinka och tillgång till vårat sovrum så jag hoppas han har en OK natt iaf.. I morgon blir det att springa och hämta ut mer smärtstillande det första man gör.

En sak är säker, jag är så JÄVLA GLAD ATT VARA HEMMA! Kommer aldrig med gå härifrån känns det som nu.. ;)

Dexters sår.. Stackars min älskling..

Casper och hans små kattkompisar!